22 dagar kvar

Det är nu 22 dagar kvar till avresa. Imorgon är det 3 veckor. 
Jag har alltså bara 2 helger kvar här i Sveriga och jag har börjat planera min avskedsfest. Jag är nästan helt fullbokad fram tills att jag åker, jag försöker verkligen trycka in alla saker jag vill göra och alla jag vill umgås med innan jag åker men tiden räcker tyvärr inte till allt. 
 
Jag är i princip färdig med min packningslista och hade tänkt att provpacka på tisdag. För att se ungefär hur mycket jag kommer kunna ta med mig. 
Jag började skriva på packningslistan för säkert mer än ett halvår sedan, så har jag lagt till saker i efterhand. Men nu känns den hyfsat klar. Men självklart kommer jag komma på fler saker att ha med innan det är dags att ta flyget från landvetter. 
 
Jag har snapat en del med min värdbror Nolan och har även haft kontakt via facebook, så har börjat lära känna honom bättre! Det är riktigt kul och tycker om honom jättemycket redan. Ser så mycket fram emot att träffa familjen! 
Däremot har jag inte haft så mycket mer kontakt med mamma Ginger. Men ska maila henne snart igen för att ställa lite frågor. 
 
Kram på er 

Det börjar närma sig

Idag var jag med mamma och köpte lite saker som jag behöver ta med mig till USA. 
Adapter, nya hörlurar och ett stort USB-minne (där jag kan lagra alla bilder) och även en present till familjen. 
Varje gång jag får gjort något som behövs göra innan USA eller köper något så känns det så himla bra. Som att jag kommer ett steg närmare. 
 
Annars tycker jag att jag är ganska väl förbered och det är nu 26 dagar kvar. 
Jag brukar vara en sådan som planerar allting i så himla god tid för att inte behöva stressa, men sedan så gör jag inget av det jag planerat förrän i sista stund så jag får ändå stressa ihjäl mig precis innan jag ska resa iväg eller vad det nu än är jag brukar göra. 
 
Men jag har lovat mig själv nu att göra allting som har med USA så snart som möjligt och inte skjuta upp saker och ting och tänka "men det är ändå flera veckor kvar". För då kommer jag att ha allt kvar när det bara är några dagar kvar. 
 
Idag fick jag även säga hejdå till min mormor och morfar för jag kommer inte kunna träffa dom mer. Det var inte så jättesvårt men ändå lite sorgligt.
Och nu sitter jag på bussen på väg hem till Göteborg! 
Kram
 

Amerikanska ambassaden

Dagen började med att jag och mina föräldrar vaknade kl 7 imorse hemma hos min mammas kusin och åt frukost och gjorde oss i ordning. Vi tog bilen mot ambassaden och var där vid 9. Solen sken och det var så lugnt och fridfullt i området där ambassaderna låg, helt tyst och allt kändes så ordningsamt och korrekt. Riktig härlig atmosfär om du frågar mig.
Den amerikanska ambassaden var den största ambassaden som låg där men även den fulaste. Det var bara en stor grå betonglåda. Men jag var ändå taggad på att vara där.
 
Jag ställde mig i kö, eller satte mig, i en glaskub och mina föräldrar var där och väntade med mig. Det tog bara 20 minuter innan jag fick komma in för det var inte alls lång kö. 
Jag fick gå igenom säkerhetskontrollen, kolla mina skosulor och lämna ifrån mig mobiltelefonen för att sedan få komma in på ambassaden. Då var jag också teknisk sätt "i" USA, för det är Amerikansk mark där Amerikanska lagar gäller.
Väl inne var det bara att sätta sig ner och vänta. 
 
Jag väntade i lite drygt en timme där inne, men det gjorde inget för det var jag förberedd på och hade därför med mig en bok som jag läste i. Jag träffade även en annan utbytesstudent som jag umgicks med på STS-lägret. 
 
När jag blev uppropad gick bara till en lucka, lämnade mina fingeravtryck, fick tillbaka mina visumpapper som jag tidigare lämnat in och svarade på 2 frågor: 
"In which state will you spend the year?"  och "Who's paying for the trip?". Sedan kunde jag gå. Det hela tog mig 1h och 45 minuter. 
 
Det var inte kul, jag skulle inte vilja göra det igen, men jag måste ändå erkänna att det var rätt spännande. Det är ju inte varje dag man är på Amerikanska ambassaden. Jag var lite rädd för att göra någonting fel men det var alla, det var sån spänning där i det fulla väntrummet, man kunde känna hur nervösa alla var. De flesta var säkert där för första gången precis som jag och hade ingen aning om vad som väntade dem. 
 
Hur som helst är det över nu och jag kan förvänta mig att få tillbaka mitt pass med visum i om ungefär en vecka. 
Det är skönt att ha det överstökat! 
 
 
Upp