17.6.2016.

Hej! 
This may or may not be my last post here. 
 
Jag vet att jag har varit jättedålig på att blogga under hela våren, det är jag mycket medveten om men det är det valet jag har gjort. För oavsett att jag vet att många släktingar och vänner där hemma vill att jag ska blogga oftare så har jag kännt att det kan inte vara en prioritering. Jag har varit mycket upptagen och jag har velat utnyttja tiden jag har haft här till max och inte stressa över att jag måste slänga in blogg inlägg hela tiden. För det tar trots allt rätt så mycket tid. 
 
Hur som helst. Nu har jag 3 dagar kvar i Rochester och 12 dagar kvar i USA innan jag kommer hem till Sverige.  Och det känns så himla dåligt. Förfärligt. Jag vill verlkigen inte åka hem över huvudtaget. Folk frågar mig och jag inte är excited för att komma hem och träffa vänner och familj igen, och jo det är jag väl lite grann men inte tillräckligt för att det ska vara värt det.
För att jag vet att när jag lämnar nu Minnesota nu kommer detta utbytesåret att vara över och det kommer bara vara minnen. Även om jag kommer tillbaka och hälsar på så kommer ingenting att vara densamma och dessutom är det väldigt dyrt att flyga över så jag vet inte när jag kommer att ha möjligthet till att göra det. Och jag vill inte att detta ska vara över. 
Det är så sjukt jobbigt. För jag lämnar mitt hem, ett ställe jag trivs super bra på, och jag lämnar mina bästa kompisar. Och jag lämnar ett ställe där jag känner jättemånga, inte bara vänner utan lärare, folk från andra skolor, min värdmammas vänner, coaches, vänner föräldrar och syskon och alla i skolan. Folk jag antagligen aldrig kommer att träffa igen. 
 
Ja jag tycker att det ska bli lite roligt att komma hem. Men helst av allt skulle jag vilja komma hem i 3 veckor och sen åka tillbaka hit igen för jag känner att det är här jag hör hemma nu. 
Jag vet inte ännu hur det känns att komma hem eftersom att jag inte har gått igenom det ännu men utifrån vad jag har hört från andra utbytesstudenter är det den jobbigaste delen av hela utbytesåret och jag kan inte ens tänka mig hur det känns. Jag vill inte veta, jag vill inte gå igenom det. 
 
I måndags lämnade jag två av mina bästa kompisar, Rebeca och Delaney. Rebeca som också är utbytesstuent åkta hem till Spanien och Delaney skulle på semester och är borta tills jag åkt. Det var en av de jobbigaste dagarna. Jag satt i min säng och grätt i 2 timmar i streck.  Usch, det var hemskt. 
 
Så jag bara väntar på att allt bara kommer bli mer och mer jobbigt och jag hatar det men det finns inget jag kan göra. Usch vad jag hatar det här. 
 
Hoppas ni alla får en bra dag! 
 
 
Upp