Hemma i Sverige

Hej allihopa!

Tack alla som har tittat in här trots att jag inte uppdaterat på nästan två månader. Ledsen för det, men nu hade jag i alla fall tänkt skriva ett inlägg om hur det var att komma hem och hur det är att vara hemma i Sverige igen. Och detta kommer antagligen även att bli det sista inlägget här på bloggen.

Som sagt så var jag i Chicago med min familj dagarna innan jag reste hem.
Flygresan var jättejobbig. Jag ville vara komma hem och ju närmare Landvetter jag kom desto uthålligare blev det.
Och när jag kom dit och sprang in i armarna på min bästa kompis var det den bästa känslan i världen. Möttes sedan av min andra bästa vän hemma och det kändes så bra!

Dagen efter att jag kommit hem gick jag till stan och åt sushi med Daniella och sedan skulle vi gå hem till henne och när jag öppnade dörren så möttes jag av "SURPRISE!" och där står de flesta från min närmaste släkt och mina närmaste kompisar och det var det bästa någonsin. Jag hade ju inte träffat några av dom ännu då och att ha alla där utan att jag visste någonting om det innan var så mysigt och roligt! Tack mamma som planerade överraskningsfesten 😊

Jag började jobba bara 4 dagar efter att jag kom hem och jag tror att det var rätt bra för jag hade något att göra på dagarna och blev inte uttråkad.

De första veckorna kändes det så bra att vara hemma igen. Det kändes att jag var tillbaka där jag hörde hemma, i Höteborg och med alla mina kompisar igen. Jag saknade inte USA över huvudtaget, utan det var rent ut sagt skönt att inte vara där längre. Och jag kan egentligen inte förklara detta för när jag var där så verkligen älskade jag att vara där och jag ville inte lämna alls och jag var orolig att det skulle vara jättejobbigt att komma hem men det var inte alls så och jag har ingen aning om varför.

Min organisation, både STS och PAX och även andra utbytesstudenter sa att man KOMMER få hemlängtan tillbaka, och att det är jobbigt att komma tillbaka. Men det har inte varit så alls för mig. Det har varit så lätt och jag gissar att det är olika för alla och för mig var det lätt.
Jag har haft tur för jag hade knappt hemlängtan till Sverige medans jag var i USA och flytten dit var jättelätt känslomässigt och flytten tillbaka var också väldigt lätt känslomässigt.

Under sommaren jobbade jag i princip heltid och umgicks mycket med kompisar och jag var i Köpenhamn med Tilda och var på Beyonce och har haft väldigt mycket roligt här hemma och jag har inte saknat USA mycket.
Ibland kan jag få snabba känslor av saknad av vissa speciella saker eller personer men det är ingenting som inte är hanterbart. 

Och nu har jag precis börjat skolan igen och jag är faktiskt rätt taggad på att gå i trean och fortsätta mitt liv här i Sverige. Jag trodde ju innan att jag skulle känna som om allt meningsfullt i livet var borta när jag kom hem från USA eftersom att det var det enda jag tänkte på och såg fram emot under flera år, men så är det inte och allt känns jättebra! 

Jag känner mig som en väldigt stark och emotionellt mogen person och trivs så bra med mig själv och mitt liv och jag har verkligen inte en enda sak i mitt liv att klaga på.

Just nu så ser planen ut att åka tillbaka till USA och hälsa på sommaren 2018 alltså om 2 år och det ser jag väldigt mycket fram emot.

Tack alla som har följt mig på bloggen här under året! Det har betytt jättemycket och jag hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa mig.
Lycka till alla utbytesstudenter som åker iväg nu i år. Hoppas att ni får det jättebra!

Massa kramar till alla

 

Upp