Hemlängtan eller inte?

Åhh, har lite undvikit att ta upp hemlängtan och känslor generellt ett tag för att det är så svårt att förklara det. Det är förvirrande för jag saknar Sverige samtidigt som jag aldrig vill åka tillbaka dit igen.
 
Det går inte en dag här i USA utan att jag tänker på Sverige. De saker som oftast dyker upp i mina tankar är familj och mina närmsta vänner.
 
Och det som är som mest komlicerat med hemlängtan är att den kan komma så snabbt, och den kan försvinna lika snabbt.
För några dagar sen satt jag i bilen med min vmamma och körde genom Rochester, påväg till en kompis. Jag kollade ut genom fönstret på staden och kände 'jag vill aldrig lämna detta stället'. Jag önskade att tiden skulle gå långsammare så att jag hade mer tid här och att mitt år inte skulle ta slut så snabbt.
Dagen efter stog jag i duschen och tvättade håret och tänkte "gud vad jag saknar allt som är vanligt, sättet min riktiga familj gör saker och ting på, sättet jag kan gnälla på min familj om jag är missnöjd med något vilket jag inte kan här" och "gud vad jag saknar min mamma!" 
För några dagar sen satte jag upp ett par bilder från Sverige i mitt rum. Bilder med min familj, och mina kusiner, och från ishallen, och kompisar och jag tittade på dom och i mitt huvud var jag tillbaka i Sverige. Jag tänkte på sommaren som var och på hur bra den var och att jag längtar lite grann till sommaren 2016 när jag får vara hemma i Göteborg igen med alla mina underbara vänner och min älskade familj. Och jag börjar längta. 
Morgonen efter jag satte upp bilderna kollade jag på dom medans jag gjorde i ordning mig för skolan och tänkte för mig själv "jag måste ta ner dom där bilderna igen - detta är för svårt". För jag började tänka på Sverige och alla jag känner där för mycket. 
Samma dag träffar jag alla mina underbara vänner här och tänker på hur svårt det kommer vara att lämna dom, och en dag senare pratar jag med min mamma om någon Halloween dekoration och om att jag inte kommer vara här nästa gång det är Halloween och jag får tårar i ögonen för jag vill ju fira Halloween här med denna familjen 10 gånger om! Jag vill inte åka tillbaka till Sverige nästa år. Detta är ju mitt hem nu, hur ska jag kunna lämna detta ställe?
 
Varenda dag längtar jag efter och saknar min familj. Varenda dag längtar jag efter och saknar mina vänner. Varenda dag längtar jag efter och saknar att träna konståkning varje dag. Varenda dag längtar jag efter och saknar Sverige och allt som hör till. Varenda dag tänker jag "hur kunde jag någonsin tycka om mitt liv i Sverige?" Det var ju hur tråkigt som helst. Varenda dag tänker jag "hur ska jag någonsing kunna gå tillbaka till att leva samma gamla vanliga liv i tråkiga Göteborg?" Varenda dag tänker "jag vill aldrig åka härifrån!" 
 
Förstår ni nu att det är komplicerat? Jag förstår om jag förvirrar er, jag förvirrar nämligen mig själv. 
 
Det är så blandade känslor och jag ska nog inte ens försöka att komma fram till någon slutsats, det är bara som det är och det är varken bra eller dåligt! Kram 
 
Upp