11.29.15

Jag vaknade idag och följde med mina två vänner Amarachi och Didi till deras kyrka. Jag ville göra detta för att se hur kyrkan var annorlunda i USA från Sverige för jag har hört från många andra utbytesstudenter som går till kyrkan att den är så annorlunda och mycket roligare här. Så därför ville jag prova det. Min opinion är att det inte fanns många skillnader alls. Nu gick jag i och för sig till en katolsk kyrka, och det kanske är så att om jag går till någon annan slags kyrka så är det mer annorlunda, jag vet inte. Jag ska inte säga att det var tråkigt, men det var i princip likadant som en gudstjänst i Svenska kyrkan. 
 
Resten av dagen har jag varit hemma och fortsatt att hjälpa min värdmamma att juldekorera och vi satte upp granen som vi var och sågade ner igår. Så fin!! Älskar hur galna amerikaner är i att dekorera. för jag är precis likadan. More is definitely more.
 
Igår var jag med min familj och grandma i Minneapolis och kollade på teatern "A Chritmas Carol" som tydligen är en väldigt känd pjäs men som jag aldrig hade hört talats om tidigare. Det var en riktigt bra pjäs, hög kvalite på teatern så det var kul! 
Efteråt åt vi på 'The Old Spagetti Factory' och det var det godaste jag ätit på länge! Sjukt gott. 
 
Kramis 
 

Hemlängtan eller inte?

Åhh, har lite undvikit att ta upp hemlängtan och känslor generellt ett tag för att det är så svårt att förklara det. Det är förvirrande för jag saknar Sverige samtidigt som jag aldrig vill åka tillbaka dit igen.
 
Det går inte en dag här i USA utan att jag tänker på Sverige. De saker som oftast dyker upp i mina tankar är familj och mina närmsta vänner.
 
Och det som är som mest komlicerat med hemlängtan är att den kan komma så snabbt, och den kan försvinna lika snabbt.
För några dagar sen satt jag i bilen med min vmamma och körde genom Rochester, påväg till en kompis. Jag kollade ut genom fönstret på staden och kände 'jag vill aldrig lämna detta stället'. Jag önskade att tiden skulle gå långsammare så att jag hade mer tid här och att mitt år inte skulle ta slut så snabbt.
Dagen efter stog jag i duschen och tvättade håret och tänkte "gud vad jag saknar allt som är vanligt, sättet min riktiga familj gör saker och ting på, sättet jag kan gnälla på min familj om jag är missnöjd med något vilket jag inte kan här" och "gud vad jag saknar min mamma!" 
För några dagar sen satte jag upp ett par bilder från Sverige i mitt rum. Bilder med min familj, och mina kusiner, och från ishallen, och kompisar och jag tittade på dom och i mitt huvud var jag tillbaka i Sverige. Jag tänkte på sommaren som var och på hur bra den var och att jag längtar lite grann till sommaren 2016 när jag får vara hemma i Göteborg igen med alla mina underbara vänner och min älskade familj. Och jag börjar längta. 
Morgonen efter jag satte upp bilderna kollade jag på dom medans jag gjorde i ordning mig för skolan och tänkte för mig själv "jag måste ta ner dom där bilderna igen - detta är för svårt". För jag började tänka på Sverige och alla jag känner där för mycket. 
Samma dag träffar jag alla mina underbara vänner här och tänker på hur svårt det kommer vara att lämna dom, och en dag senare pratar jag med min mamma om någon Halloween dekoration och om att jag inte kommer vara här nästa gång det är Halloween och jag får tårar i ögonen för jag vill ju fira Halloween här med denna familjen 10 gånger om! Jag vill inte åka tillbaka till Sverige nästa år. Detta är ju mitt hem nu, hur ska jag kunna lämna detta ställe?
 
Varenda dag längtar jag efter och saknar min familj. Varenda dag längtar jag efter och saknar mina vänner. Varenda dag längtar jag efter och saknar att träna konståkning varje dag. Varenda dag längtar jag efter och saknar Sverige och allt som hör till. Varenda dag tänker jag "hur kunde jag någonsin tycka om mitt liv i Sverige?" Det var ju hur tråkigt som helst. Varenda dag tänker jag "hur ska jag någonsing kunna gå tillbaka till att leva samma gamla vanliga liv i tråkiga Göteborg?" Varenda dag tänker "jag vill aldrig åka härifrån!" 
 
Förstår ni nu att det är komplicerat? Jag förstår om jag förvirrar er, jag förvirrar nämligen mig själv. 
 
Det är så blandade känslor och jag ska nog inte ens försöka att komma fram till någon slutsats, det är bara som det är och det är varken bra eller dåligt! Kram 
 

My first thanksgiving

Igår fick jag fira min första riktiga amerikanska thanksgiving! Som jag längat! 
Förmiddagen spenderades mesta dels med att förbereda inför eftermiddagen men också med att kolla på Macy's paraden som är i New York men visas på tv. Detta är en tradition här i USA och är lite som att kolla på Kalle Anka på julafton i Sverige. 
GÄsterna kom sedan och vi hade thanksgiving dinner med turkey, stuffing (som var sjukt god), sallad, bröd, cranberries, gravy, mashed potatoes, jello sallad, cream corn och bönor massa annat. Sjukt mycket mat och sjukt gott. Till efterätt var det såklart paj! Tidigare trodde jag att bara pumpkin pie var traditionen på thanksgiving, men jag hade fel. Key lime pie, cherry pie, pecan pie och pumpkin pie hade vi på bordet igår! 
 
Det var så kul att få fira thanksgiving här i USA och verkligen uppleva denna högtid som vi inte har i Sverige. 
 
Idag har vi black friday shoppat. 
Men om man vill åt de bästa priserna så ska man ut på torsdagskvällen/natten alt, extremt tidig fredagsmorgon så vi var alldeles för sent ute, och det visste vi om. Men vi hittade ändå flera saker med bra priser. Jag blev imponerad av min värdmormor som är 84 år och var med oss och shoppade i 4 timmar!! Till och men jag var så trött att jag knappt orkade stå efteråt. 
 
Jag hade i alla fall en fantastisk thanksgiving och can't wait to bring back some of the recipes till Sverige! Kram
 
Värdpappa Tom deep frying the turkey
And the turkey itself
Donnelle, mamma Ginger and Jenifer
The "kids" table
 
Upp